Archive for januari, 2007

Min korta och bortglömda modellkarriär
januari 31, 2007

Mitt första artistjobb efter skolan var på Gran Canaria. Jag jobbade  i krogshowen ”DIVA” som sattes upp på ”Garbos Unforgettable” och skulle stanna där 6 månader och efter det dra hem till sverige för att börja repetitionerna av ”Mamma MIa” på Cirkus. Det var 6 underbara månader. Det var precis länge nog för att jobbet fortfarande skulle vara roligt och för man inte skulle längta ihjäl sig efter sverige. Lyx!

På Garbos så jobbade en man som hette Gary som var vår konfrencier och danskapten. En man i 40 årsåldern som man kunde ana, hade varit riktigt snygg i sin ungdom, men för mycket sol och ciggaretter gör inte några under för ens hud direkt. Ordet kamelhud dyker upp i huvudet. Eller bark.

Iallafall. Gary jobbade på ett gayhotell på dagarna som han var nån form av chef för, ”Vista Bonita”. Vi i casten hade varit där några ggr och badat i den härliga jacuzzin, druckit shandi och solat. Vi gillade stället så mycket att vi instiftade en dag som hette ”Gayday”. Då drog alla killar i ensemblen, där bara jag och Rune var bögar, till ”Vista Bonita” och bögade loss vid poolkanten.

En dag när vi kom till jobbet hade Gary fått en idé.

De skulle göra en hemsida och trycka upp massa reklam och de behövde lite snygga killar som skulle agera modeller/bög-gäster på hotellet. Vi var 4 som blev utvalda för detta. Jag, Ulrik, Kalle och Richard. Betalningen skulle bli att vi fick supa oss hur redlösa vi ville efter det på hotellets bekostning. Vi tyckte det lät toppen, en gratis Gayday. Livet lekte.

Dagen kom och vi huserar runt i anläggningen förföljda av en fotograf som förevigade oss medans Gary kom med förslag om vad vi skulle göra på korten. Jag var ju den enda bögen och hade jävligt roligt åt tre killar som försökte vara så där ”naturligt gay” på kort. Hahaha!

Igår hittade jag resultatet. It´s all coming back to me! Jag är killen som ler ett colgate-smile, näst längst till vänster på ”poolkantskortet”. Det finns en länk som heter ”photographic gallery”, där hittar ni oss… Notera mina superblå-gran-canaria-badbyxor som jag har på mig i bubbelpoolen. Haha! Så sommaren 2004. NOT!

Enoy Club Vista Bonita!

/Marcus Schenkenberg

”God hates fags” sjungen av… Liberace?
januari 30, 2007

 Okey. Information har uppdagats. Följande inlägg skrevs när jag fortfarande var i tron att musikvideon som inlägget handlar om var på allvar. Thank god, så var det en plojgrej. Låter ändå inlägget vara kvar, som ett moment av min naivitet och oskuld!

Enjoy.

Nä.

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Varför blir jag förvånad?

Detta bevisar något jag misstänkt länge. Kristna rockare är helt dumma i huvudet.

Och den här rockaren har uppenbarligen aldrig sett sig själv i spegeln.
Det skriker ju bög om honom!! Han är ju helt förvirrad. Och hans lilla rosa tröja med matchande tangorabatt är som en annons för gaybaren ”Blue Oyster” från Polisskolan-filmerna. Jag höll på att sätta i halsen när han håller sig för örat likt Christina Aguillera och wailar ”God hates fags”. Jag har lust att slänga på honom en tvångströja och tvångsmata honom med kuk. Kanske hunken han sitter och håller hand med i bönemötet har lust att hjälpa till? Stackaren måste komma ut! Detta är den värsta formen av självförnekelse jag nånsin sett.

Se själva

Ps. Det skrämmer mig att det finns såna här antigay-organisationer. Jag ryser. Jag som är så snäll…

/Moder Theresa

95 – SJ snor min reklamkampanj!
januari 30, 2007

Ni har säkert alla sett siffran ”95” lite överallt. Tidningar, Tv-reklam, Billboards, Affischer.
Nu påstår SJ att de är dom som står bakom denna superduper-reklamkampanj. Det är inte sant!

Det är JAG!

Jag har samlat pet-flaskor, rastat hundar, suttit barnvakt, delat ut reklamblad, vänt burgare på McDonalds, blivit av med min kräkreflex och donerat blod för att spara ihop till kampanjen. Om en månad kommer andra delen av kampanjen som skulle förklara alla frågeställningar som dykt upp:

95 – är summan jag hittade utanför Gatuköket Påfågeln 3 januari. Återfås mot beskrivning. Förutsätter en fet hittlön.

95 – kilos muskelman sökes för långvarig Brokeback Mountain-förhållande innehållandes massa bögsex, bergsvandring, fejkat konstintresse och årliga resor till Gran Canaria. Plus om du har egna chaps… Svar till Ennis Olsson

95 – årig hjärtsjuk, generös,  familjelös gubbjävel sökes för sexfritt förhållande. Lovar dig min eviga kärlek resten av ditt liv. Obs! Vill ha fullmakt att stänga av respiratorn vid ev grönsakstillstånd. Svar till Bobby Nicole Smith

95 – är svaret på Meningen med livet, universum och allting. Douglas Adams hade fel!

95 – procentig hemmagjord Baileys säljes till toppenpriser. Märk ert brev/mail med ”Anitra Steens fallskärms-utförsäljning”. Chans att vinna gratis charterresa!

95 – är det längsta jag kan räkna till. Duktig mattelärare sökes av musikalstjärna. Siffran är oxå din timpeng. Mvh Peter

Och nu har SJ sabbat allt.

Nu får jag satsa på min nya kampanj istället. 96 ska den heta. Det känns lite mer framåtsträvande. Och sån är jag. Framåt. Lixom.

(det egentliga svaret på kampanjen finns här)

Du sova ronka kook, jag vänta här på kallt!
januari 30, 2007

Jag hittade den här länken hos Bloggfrossa.

Fy fan vad roligt!

En invandrar snubbe från Gbg bestämmer möte med en kille angående att köpa hans bil. De bestämmer att de ska ses utanför Cirkus sent på kvällen. Killen från Gbg är sen. Över två timmar. Killen med bilen drar hem. När Gbg-killen äntligen behagade dyka upp och märker att snubben han skulle möta inte e där så blir han SKITSUR! Han bestämmer sig för att avreagera sig på Bil-killens mobilsvar. På mindre bra svenska. Medans han röker.

Hallå, jävla idiooot!

Talking Cats
januari 29, 2007

Principiellt har jag något emot folk som lägger upp filmer och bilder på sina katter. Det känns lite Kanin-Sandra(kommer ni ihåg henne, från dokusåpan Baren)över det hela. Att de lixom lever genom sina katter. Folk som flyr från livet genom att prata bebisspråk med sina överfriserade katter som är klädda i små dräkter man sytt själva av tyg som man beställt från nån tragisk kattsajt på nätet där andra kattbesatta hemmafruar, socialarbetare och frisörer möts för att prata om sin katts senaste ”tossiga” upptåg. Nä, usch!

Då detta inte är mina katter så kan med gott samvete lägga ut den här filmen här.

Katter är läskiga och roliga varelser. Och de kan prata!

Sockerstinn Musikalbög
januari 29, 2007

Här sitter jag.Röda träningsbyxor jag snodde av min mor -99, vit stickad vintage kofta från 60-talet, tofflor från HM. Fötterna på skrivbordet, min mage är lite blek och svullen och bara någon nyans mörkare än den vita koftan som åkt upp och blottar mig likt Lindsay Lohan på premiär. Mitt hår står på ända och min blick är stirrig. Datorn ligger i knät, den bränner mina lår.Jag mår illa.
Jag har ätit godis hela kvällen. Typ 800 gram. Ändå så suger jag på en salt bumling (brukar aldrig köpa hårt godis, är av tron att det inte ska vara jobbigt att äta godis, och det är lite jobbigt med hårda godisar). Nu stoppade jag precis in en persikogodis. Varför gjorde jag det? Jag mår ju illa! Punchpralin. Helt onödigt. Salt sill.

Jag spyr snart! Salt sill igen.

Eller så kommer jag, dumle, dö av akut fetma. Tänk om jag svullnar upp. De hittar mig om ett par dagar, geléhallon, liggandes på rygg i mitt minimalt möblerade rum i Malmö, krampaktigt hållandes en halvtom godispåse i ena, dumle igen, handen och i den andra en burk med hårvax (eftersom jag anade att döden var nära och vägrade gå hädan med en taskig frisyr), persikogodis.

På min gravsten ska det stå:

“Här vilar han. Bögen som sprack.
På mer än ett sätt…”

Och på begravningen så, två punchpraliner, spelar de bara musik av riktigt feta människor. Som en, mintchoklad, hyllning. Mama Cass, Aretha Franklin, Montserrat Caballé, Britney Spears.
Ni fattar, de fetaste.

Om jag inte, geléhjärta, slutar äta godis nu då.
Då kan ju, salt bumling, katastrofen förhindras. Så får det bli!
Nu slutar jag äta godis! Tror jag spyr snart…

Ska bara suga klart på min bumling först.

High Fashion… For evil people!
januari 28, 2007

T-Shirt Hell är en av mina absoluta favorit sidor. Det är verkligen på tiden att jag delar med mig av den till er, kära vänner. Sidan kombinerar två av de saker som är mina största intressen:

Kläder och Elakheter.

Tänk att det finns så mycket grejer som blir så mycket roligare bara det trycks på en t-shirt!? Här är lite favoriter:

Ni hittar ännu mer t-shirts ni aldrig kommer våga använda offentligt på:

www.tshirthell.com

Vad säger din adress om dig?
januari 28, 2007

Hittade ett roligt test hos Dexo. Du berättar din hemadress och den berättar om den typ av människor som mest präglar ditt område. På min gata så ser majoriteten ut så här:

Unga
Välutbildade
Singlar
Höga inkomster
Bostadsrätt i Stockholm
Samhällsintresserade
Förändringsbenägna individualister

Beskriver mig ganska på pricken faktiskt. Men vem är inte samhällsintresserad? Vi lever ju i samhället. Det är svårt att undvika det och bli intresserad! Vem går runt helt omedveten om sin omgivning och är ointresserad av den? Möjligtvis Johan Rabeaus då… Undra var han bor? Hm!

Pest eller Kolera
januari 27, 2007

Jag har alltid älskat pest eller kolera. Det är en sysselsättning som jag aldrig tröttnar på. Att tvinga folk välja mellan två avskyvärda alternativ… Mmm. I love it. Folk våndas. Och jag tror jag e ganska bra på det.

Låt mig testa. Jag ställer frågor och ni måste välja! Och inga mittemellan svar. Man MÅSTE välja ett av alternativen!

Ok, let the games begin:

1. Du måste välja mellan att resten av ditt liv var fjärde minut lägga en ljudlig, men luktfri prutt ELLER att resten av ditt liv alltid lukta liiiite fis, det är lixom din kroppsdoft. Vad blir det?

2. Kyssa Bert Karlsson ELLER kyssa Brad Pitt som har snor och kaviar i munnen?

3. Vad väljer du, bajsa ur munnen ELLER att äta med röven?

4. Välj mellan att varje gång du hör musik så måste du dansa latinamerikansk tävlingsdans, alltså VARJE gång, var som helst, ELLER varje gång nån säger en hälsningfras till dig, så hälsar du tillbaks genom att med händernas hjälp visa ditt tandkött för dom. What shall it be?

och sista

5. Att aldrig någonsin få använda Internet igen eller bli riktigt riktigt RIKTIGT ful?

Längtar efter era svar! Mina kommer imorn…

Pöss

/Bengt Alsterlind

Humor; Den elaka sorten
januari 27, 2007

Om det är ett personlighetsdrag som beskriver mig väldigt bra så är det elak humor. Jag älskar att vara elak. Gå lite för långt. Skämta om sånt som man absolut inte får skämta om. Det är nog en av mina favoritsysslor. Redan när jag var liten så var bland det bästa jag visste att göra sådant som jag absolut inte fick göra.

-Bobby, kasta inte saxen på din syster!

*svisch*

-AAAAJJJ! Jävla unge!!!!!!!!

Det var något speciellt, något befriande med att göra precis tvärtemot. Detta har präglat mig enormt mycket. Att inte vara politiskt korrekt.

Därför blev jag enormt lycklig när jag upptäckte den amerikanska komikern Lisa Lampanelli. Hon är fantastisk! Jag har aldrig sett nån vara så elak mot sin publik och sina branchkollegor. Jag nästan skäms… Och då e det grovt. Hon lyckas med konststycket att förolämpa varenda minoritet, kön, och sexuallitet, och kommer undan med det. And people love it!

Varför? För hon gör det med hjärta. Och folk vet att det inte är sant. Att skämta om stereotyper är klassiskt. Hon går bara lite längre. Eller rätt mycket längre.

Kolla själva:

Jävla grannar!
januari 26, 2007

Jag har varit i Sthlm några dagar och hälsat på min lägenhet.Förra gången jag var uppe så fanns det ett fantastiskt trådlöst nätverk i mitt hus som var oskyddat. Stark signal och aktivt hela tiden. Vilken toppentur. Jag surfade och var lycklig.

QX, stagepool, aftonbladet och wordpress. You name it! Cyberspace låg framför mina fötter.

När jag kommer fram till lägenheten den här gången så kopplar jag in datorn för att kolla min mail som vanligt. Mitt nätverk var borta. Som om det aldrig fanns. Jag försökte desperat hacka mig in på “Tobbe och Saras trådlösa”. Det gick inte. Lika lite tur med “Wireless Venke” och “Laptop Lover”.

Alla jävla oskyddade nätverk har så svag signal!

I min fantsi så bitchslapar jag “Tobbe och Sara” och slår “Venke” i huvudet med “Laptop Lover”. Jävla snåljåpar. Hur gniden får man vara som inte släpper in en välvillig granne på sitt nätverk? Vad hände med grannsämja? Om att hjälpa varann??? Allt mitt är ditt! Mi casa es su FUCKING CASA!!!!

Nu måste jag BETALA för att ha internet hemma. Suck! Bara för att jag har så cyniska grannar.

Vart är världen på väg?

Back in Malmö med min fasta uppkoppling.

Nu kommer det uppdateras mer flitigt!

Mitt livs pinsammaste ögonblick: Nr1 ”Porrtidningen”
januari 24, 2007

”Porrtidningen”

När jag var 13 år så var jag ganska säker på min sexuallitet. Det fanns inga tvivel, jag var bög! Men min inställning till hela frågan var ganska förvirrad. Jag ville absolut inte berätta det för någon, jag skulle bli lynchad i skolan om det kom ut. Jag kände mig ensamast i hela världen och trodde att det bara var jag och Babsan i hela världen som var gay. Och Jonas Gardell då. Jag sökte desperat efter folk som var som jag. konstig och bög. Allt detta resulterade i Mitt livs pinsammaste ögonblick nr 1:

Jag stal.

En bögporrtidning.

På Pressbutiken i Göteborg. Jag smög runt i butiken minst en timme innan jag fick mod nog att handla. Jag gick mot porrtidningsavdelningen, svängde självsäkert in mellan hyllorna, spelade lite förvånad när jag ”upptäckte” att jag hamnat bland porren och saktade ner min framfart. När jag sakta går förbi bögporren så kastar jag ut min arm, likt en girig tentakel, och tar den första tidning som nuddar mina fingrar. Jag stoppar den innanför jackan och styr mina steg mot ytterdörren. Det måste stått SKYLDIG skrivet över hela mitt ansikte, jag var så nervös. Höll på att skita på mig när jag passerade larmet vid ytterdörren. det kändes som om alla som jobbade i butiken kollade på den svettiga, lite bögiga ungen som var på väg ut ur butiken. Hade helt glömt av att tidningen kunde vara larmad. Det var den inte. Jag skyndar hem, ivrig och lycklig. en brottsling.

När jag kommer hem så går jag snabbt till mitt rum för att djupdyka ner i homosexuallitetens alla mysterier. Hur gjorde man? Hur såg bögar ut? Hade de ett eget mode? Hade de kläder? Gjorde man verkligen snopp mot snopp? Ja, allt jag hade undrat över.

Efter 5 minuter av hårt ”studerande” så hör jag att det ringer på dörren. Morsan öppnar. Hör henne prata med nån i dörren.

*grov göteborska*

-BOOOOOBBY! Xiu-Ann, Sandra, Viola och Pamela är här!!!

Shit! Fuck jävla skitrövars SKIIIIT! Jag hade helt glömt bort att de skulle komma förbi den kvällen. Mina kompisar. Tjejerna. Jag vet! En klyscha, bögen och hans vänner, men det var så det var.

Jag måste på en sekund hitta det bästa gömstället i världen för att gömma min hemlighet på. Jag kommer på det. Jag drar ut nedersta lådan på min byrå som står vid sängen. Lägger tidningen på golvet, under själva lådan, så att man måste dra ut hela lådan ur byrån för att hitta det som låg gömt. Perfekt!

Tjejerna stövlar in. Insydda jeans, klumpig mascara, överrougade kinder, skrikiga röster med lite brytning, afron, billig parfym och massa skvaller.

Kvällen flöt på som den brukade göra. Tjejerna snackade killar och jag satt och gav råd ”ur en killes perspektiv”. Allt var lugnt. Tills jag ser min mardröm hända rakt framför ögonen.

Sandra sitter på golvet vid byrån och sträcker sig mot nedersta lådan och säger samtidigt att hon fryser och vill låna en tröja. Jag öppnar munnen för att säga att det inte finns tröjor i den lådan men hon är för snabb. Med ett häftigt ryck så drar hon ut lådan. SOM ÅKER HELT UR BYRÅN! Katastrofen är nära. Jag ser att Xiu-Ann som sitter på sängen får syn på tidningen på golvet och sträcker sig förbi Sandra och tar upp den. Allt går som i slowmotion. Jag känner mig helt snurrig och livet passerar i revy för mina ögon.

-Va? Vad är det här? HAHAHAHAAA!!!! Titt, en bögporrtidning! AHAHA! Varför har du den här, Bobby? Är du bög eller? Jag visste det!

De gapskrattar!

Alla ögon på mig med de där utmanande blickarna som bara tjejer i tonåren lyckas framana. Alla ser roade och väntar på att få sin misstanke bekräftad och sen slita mig i stycken. Detta var ju världens skvaller! Tänk vad alla i skolan skulle säga! Årets nyhet. En bög i Hjällboskolan.

Jag måste handla snabbt.

Jag ler lite coolt och ser helt oberörd ut. Lyckas till och med att se lite road ut.

-Tro vad ni vill. Alltså, jag var inne i stan förut och skulle typ sno en vanlig porrtidning på Pressbutiken, men när jag går förbi hyllan så ser jag att butiksvakten är ute efter mig så jag tar första bästa tidning lixom, utan att typ se vad det var för sorts tidning. Jag skyndar mig ut ur butiken med vakten i hälarna. Jag kom hem typ en minut innan er och var tvungen att göra mig av med tidningen. Alltså jag gömde den bara tills ni skulle gå, och sen skulle jag slänga den. Alltså man vill ju typ inte ha en bögtidning hemma. Nån kunde ju tro att jag var bög bah!

Skeptiska blickar. Jag var stenkall. Jag ställer mig upp, tar tidningen, går ut ur rummet och lägenheten, till sopnedkastet och slänger bevismaterialet. Jag stannar en stund, tar ett djupt andetag och går tillbaka till mitt pojkrum.

Tjejerna är fortfarande helt upptrissade av upptäckten och de ser ut som hungiga hyenor hela högen. Speciellt Sandra. Men jag var konsekvent. Jag höll mig till min historia. Och efter nån timma hade jag lyckats manipulera alla till att tycka det var mer intressant att jag hade stulit något än VAD det var jag stal.

De trodde mig. De trodde mig! Jag har ingen aning om hur jag lyckats, men när de en timma senare går hem så har jag fått alla att tro på min taffligt ihopslängda lögn och fått dem att lova att de inte ska säga något till nån annan. Det kunde ju förstöra mitt rykte lixom typ bah.

Nu i efterhand så inser jag att de kanske snarare accepterade min version av händelsen än att igentligen tro på den. De var schyssta nog att låta mig slippa undan. Utom Sandra. Hon hade tidningshistorien som sin hållhake på mig under resten av vår högstadietid. Hon var satan i form av en 13 årig tjej! Men det är en helt annan neuros…

Nu är det hela bara en historia att berätta, men jag tror den där händelsen har format mig. Än idag är jag en expert på att klara mig ur kluriga situationer. Och är man bara konsekvent i sin historia så är det väldigt svårt för folk att ifrågasätta en. Det var en viktig läxa.

Och till alla 13 åriga bögar där ute. Var jävligt tacksamma för internet!

Mitt livs pinsammaste ögonblick: Nr2 ”Fis i munnen”
januari 22, 2007

”Fis i munnen”

Detta hände för ett par år sen. Detta behandlar en situation som många säkert är bekant med. När man skäms för andra. När nån annan gör något så pinsamt att man själv vill sjunka genom golvet och bara försvinna.

Det var en lördagskväll och jag var ute på Gretas (Gbg:s enda gayklubb typ) med min dåvarande klasskamrat. Vi mötte ett par av mina gamla vänner och ett ex till mig i slutet av kvällen och bestämde oss för att ha efterfest hemma hos exet. Trevligt värre. Massa folköl, skitsnack, ett fint ex och härliga minnen. Jag och exet flörtar för fullt och man faller snabbt in i det där välbekanta och sköna sättet att vara mot varann.

Vid 06 tiden på morgonen börjar festen dö och de andra drar sig hemåt. Det hade blivit lixom underförstått att jag skulle sova över hos exet för att färska upp lite gamla minnen. Vi hånglar och tafsar för fullt men bestämmer oss till slut för att sova. Vi e lite för fulla och lite för trötta. Vi somnar i varandras armar, precis som förr. Mysigt!

Vi börjar dagen med att ta vid där vi slutade natten innan. Det känns lite strange. Jag hade bakfylleångest och det hela var lite tafatt. Vi kunde lixom inte varandra mer. Även om han var jättefin så kändes det inte rätt. Jag bestämmer mig för att få det hela överstökat och koncentrerar mig på honom. Jag befinner mig i de sydligare regionerna när jag märker att han är nära. Skönt tänker jag. Då kan jag snart gå hem.

Och precis när han kommer så hör jag ett kraftigt ljud. En millisekund efter känner jag ett vinddrag ända in i gommen. Han fes! Han fes mig i munnen!! Fy fan, han FES M-I-G i munnen!

Han gnyr fram ett ”förlåt” som får en personlig konkurs att verka askul. Det smakar bilogilektion i munnen. Ni vet de där kranarna med metangas som man hade på de avlånga bänkarna i lektionssalen. Precis så smakade det.

Men istället för att äcklas av situationen så får jag panik! Herreguuuud vad pinsamt för honom! Stackare! Han måste vilja dö just nu. Jag måste komma bort härifrån. Jag står inte ut med hans skam. Åh, shit my god vad pinsamt!

Han springer till toaletten och jag hör honom mummla något bakom den stängda dörren. Tror det var nån form av ursäkt. Jag är fullt upptagen med att ta på mig kläderna och en jag-bryr-mig-inte-alls-att-du-just-fist-mig-i-munnen-det-händer-mig-jämt-min!

Efter att jag spenderat precis så lång tid som det är politiskt korrekt att stanna kvar efter sex, så flyr jag fältet med ett bultande hjärta, en ringade fjärt i huvudet och en lätt smak av metan i munnen.

Fy fan vad genant!

Mitt livs pinsammaste ögonblick: Nr 3 ”Let me entertain you”
januari 21, 2007

”Let me entertain you”

För ca 5 år sedan så hade jag och några av mina polare ett gigg på en 50-årsfest där vi skulle stå för underhållningen efter middagen. Festen hölls i ett anrikt hus ute vid Saltholmen i Göteborg. Det var ett sällskap på ca 40 glada och välbärgade kvinnor och män i åldrarna 25-60 som hade avnjutit en 4-rätters middag. Alla var klädda upp till tänderna och kvinnornas juveler glimmade ikapp med varann. Maten var inmundigad och sällskapet hade fått påfyllning i sina vinglas. De väntade artigt på underhållningen.

Under hela middagen så har vi, underhållningen, suttit i en liten skruff som låg i anslutande till salen där de satt och åt. Det var precis stort nog att 4 av oss kunde sitta ner och en stå upp, alternativt sitta i knät på en av oss andra. Det fanns väldigt lite syre i rummet och efter en timme så börjar vi alla bli väldigt flamsiga. Vi skrattade så vi tjöt åt nått om att värdens fula syster hade blivit instängd i nån koffert i skruffen. När det blir dags för oss att gå ut och köra så är vi sönderskrattade,  syrfattiga och väldigt trötta. Det kändes inte alls som om vi skulle uppträda. Men det var bara att köra!

Vi går självsäkert ut på den lilla scenen med varsinn mick, med tillhörande sladd som slingrar sig mellan våra ben och fäller oss om vi rör oss för hastigt. Vi tar våra ubercoola positioner (en klassisk v-formation med breda ben) med mig längst fram eftersom jag ska börja sjunga. Musiken till Robbie Williams ”Let me Entertain You” dundrar ut ur högtalarna och vi börjar med den supersnajsiga koreografi som jag gjort till introt. Alla ögon är på oss, fyllda med beundran och förväntan. Jag e lugn. Jag e kung. Vi äger.

Jag för micken mot munnen för att börja förtrolla dem med min sång:

-Henne sone minnameer, take it moma mokasiiin, shanti lama kakake NOW SCREAM!

Jag hade glömt texten! Shit my god, vad fan var det för textjagharglömtdenochsnartmåstejagsjungaige..

-Amaloga mutta see, Rengerenge sisagee, Shakie shakie kanapé MY DEAR!

FUCK JÄVLA SKIT JAG HAR GLÖMT TEXTEN!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Gästerna tittar med fascination och besvikelse på deras vettskrämde entertainer som just bett dom att shakie shakie kanapé. De såg lagom imponerade ut.

Refräng. Räddning. Resten av killarna kommer in och gallskriker i ren förtvivlan för att täcka upp min fatala start:

LET MEEEEEEE-EEEE ENTERTAAAIIN YOUUU!!!! LET MEEEEEEE-EEEEE ENTERTAAAIIN YOUUU!!!!

Som tur var så var det inte jag som sjöng de andra verserna. Resten av gigget gör jag med total känsla av förnedring. Vill bara av scen. Men jag härdar ut. Jag tänker gång på gång: Om jag inte sett så jävla självsäker ut när jag kom ut på scen så hade de inte blivit hälften så besvikna!! Men jag trodde jag var kung. DUM!

Det där gigget ledde inte till några andra jobb. Ingen greve som kom fram och erbjöd oss miljoner för att komma till hans slott och ordbajsa i mikrofon.

Nu för tiden kan jag mina texter. Och jag försöker utstråla en blandning av självsäkerhet och ödmjukhet på scen. Det funkar bättre

Loose weight with… Aids?
januari 21, 2007

Ack, glada 80-tal!