Fotografer

Lördag | December 30, 2006

Idag var det en journalist och en fotograf på teatern. De skulle göra något repotage om vår föreställning som skulle publiceras i sydsvenskan. Jag måste börja med att säga detta. Man vänjer sig vid att ha journalister som irrar runt bakom scen ibland och ställer frågor till höger och vänster. De är oftast väldigt trevliga och jag är ju inte den som har svårt för att prata direkt. Det hela flyter på ganska smidigt och man tänker inte så mycket på det.

Men fotografer! Jag blir så stressad. Så enormt självmedveten så att det nästan blir löjligt. Jag kan inte slappna av för en sekund. Han har ju en kamera för guds skull. Jag kanske hamnar på kort utan att jag *tvi tvi tvi* skulle vara beredd!

Om man iallafall hinner se att han ska ta ett foto så kan man ju iallafall låtsas att man är helt omedveten och vara så där nonchalant tjusig så att fotografen kan ta en sån där Jag-vet-inte-alls-att-kameran-är-närvarande-utan-jag-ser-alltid-ut-så-här-bild.

Ni vet vilken bild jag pratar om! Den bilden där man hinner lägga armarna i kors för att se så där maximalt biffig ut. Du står naturligtvis med din snygga ansiktshalva mot fotografen (vilken det är, har man naturligtvis tagit reda på i förväg) och ditt smink är oklanderligt. Du hinner höja ditt ögonbryn litegrann och titta så där engagerat och ödmjukt på någon annan. För en sån person är du. Du är en sån som seeer andra människor. Du är stark. Och allt detta lyser ut genom din självsäkra och lite farliga blick. En blandning mellan Colin Farrel och Samuel Fröler. Ett sånt kort.

Jag gjorde mitt bästa… 

Jag såg dock mer ut som en närsynt, lite smått hysterisk Gunde Svan som lyckats trassla ihop sina armar i tröjan i ett desperat försök att se biffig ut. Ögonbrynet var way above normal höjd vilket resulterar i att jag bara såg skeptisk ut och istället för stark så lyckades jag förmedla känslan av förstoppning. En blandning av Woody Allen och Robinson-Robban. Ett sånt kort.

Heidi Klum, släng dig i väggen.

Annonser

Ett svar

  1. Fy faaaan vad jag har skrattat. I en halvtimme har jag nu suttit o läst några av dina inlägg. Du har ett heeelt underbart sätt att skriva. Det är precis som att sitta mittemot dig och höra dig berätta live.
    Magnus berättade om din blogg för mig eftersom jag inte sitter så mycket vid datorn. Men nu kommer det nog att bli oftare. Alla mår ju bra av att få skratta. Ofta och mycket!!!
    Stooor kram Jennie ”Jill”
    PS Tack för länken till Arlövsrevyns hemsida DS

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: