Catwoman

Nu berättar jag min mörkaste hemlighet. Och allt är sant.

När jag var var elva år så började dom promota den nya Batman filmen. Den skulle heta ”Batman Returns”. Just den sommaren var jag med mormor och morfar ute på Flatö. Fanns inte så mycket att göra. Jag läste mest böcker och tidningar. En artikel i tidningen minns jag klart och tydligt. De skrev om en av de nya karaktärerna i filmen. Catwoman. Jag hade redan henne som min favorit-batman-skurk efter att ha följt repriserna av den gamla Batmanserien.  Men detta var ju en uppsnoffsad version.

Vid artikeln så fick man se en bild.

Jag blev besatt. 

Hon var det coolaste jag sett. Lack, läder, stilettklackar, piska, klor OCH hon var på krigsstigen. Jag var helt begeistrad.

Nu i efterhand så inser jag ju HUR gay det hela var. Och varför jag valde henne som ikon. HON var en kvinna med tråkigt jobb som blev förtryckt av sin omgivning, folk såg inte hennes riktiga jag, bortom hennes gråa utsida. JAG var en blekfet, ganska ful unge, som var fullt medveten om bögen i honom som bara skrek efter frigörelse. Och självklart.  I skolan blev jag retad för att jag bara umgicks med tjejer. Hon representerade allt i mitt liv som var fel. Och hon gjorde revolt. Åhh, vad tagen jag var! Jag ville oxå.

Jag sparade varenda bild jag kom över, i en pärm. Jag köpte posters. Jag såg filmen massor av gånger på bio. Lärde mig alla replikerna i filmen. Tror jag kan dom än.

Men värst var när jag lurade mamma att jag skulle på maskerad. Och jag ville gå som katt. Eller katt…”kille”. Hon sydde mig en dräkt. En liten huva med öron i svart tyg. Vi sydde in ett par svarta jeans och gjorde massa revor i dem som tråcklades ihop med vit tråd med en matchande svart tröja. Egenhändigt skapade jag ett par svarta handskar i syslöjden som jag sen utrustade med ståltråd som sattes fast med svart gaffatejp. Ganska snittsigt tyckte jag. Placera sen mig, en ganska mullig 12-årig kopia av Gunde Svan i dräkten så har ni bilden klar för er. Jag hade på mig dräkten hemma, piskandes med mammas prydnadspiska som hon köpt i turkiet året innan. Den hängde på väggen. Ända tills jag råkade piska av toppen på den och morsan blev asförbannad.

Det hände ett par gånger att jag smög mig ut om natten. Jag gömde mig i buskar väntandes på att nån skulle gå förbi. När de stackars förbipasserande kom så hoppade jag upp ifrån busken, en tolvåring iförd en hemmasydd kattdräkt med piska i handen, och sa:

-I´m Catwoman!

Sen blev jag rädd och sprang iväg. Oftast hem. Då var jag nöjd.

Detta var ungefär samtidigt som jag slutade äta vanlig mat. Jag hade fått för mig att jag bara skulle äta fisk och dricka mjölk. Som katter gör. Problemet var att jag inte gillade fisk och inte drack mjölk. Jag löste problemet. Min nya kost var löksill och O´boy. Jag var tapper, min diet varade en vecka tills sjuksyster konstaterade att jag nästan hade skörbjugg.

Så jag gav upp min dieten och efter nått år så svalnade även min fascination av Catwoman. Jag blev tonåring. Högstadiet kom och man fick andra intressen. Som tjejer… eller att låtsas att man var intresserad av tjejer. Och av sex. Som man inte alls var intresserad av. Inte med tjejer iallafall. Men syrrans nya pojkvän hade dykt upp flitigare i mina fantasier. Catwoman fick inte plats. Hon bleknade.

Men varje gång jag ser en bild, hör en replik ur filmen eller ser Michelle Pfeiffer, då minns jag mina nätter i buskarna. Eller timmarna sittandes framför min lilla pärm. Eller hur äcklad jag än idag är av O´boy och löksill.

Tack, Catwoman. Du är min hjälte!

Mjau!

Annonser

14 svar

  1. Yo, bitch.

    Aha; trilla omkull på scenen, kuta omkring halvnaken utanför logerna eller säga de mest bisarra sakerna i våra headset är uppenbarligen inte det enda du har talang för. Du är ju även vass på att blogga. Eller rättare sagt; på att uttrycka dig i skrift. För blogga kan ju vilken dumbass som helst. Men att skriva på ett läsvärt sätt är det däremot färre som bemästrar.
    Jag har nämligen masat mig hit nu och läst igenom dina texter. (Okej, kanske inte exakt alla, men en hel del åtminstone). Och lätt att jag bokmärker dig.

    Fast då får du faktiskt se till att kolla upp min excellenta hemsida Book Reviews With An Edge (http://www.stefanisaksson.com).
    För du kan ju inte alltid sitta och yra om att du ”älskar penis och dans” (något alla vi för övrigt tyckte var ohyggligt lustigt första gången du sade det) eller sitta och skriva om Family Guy och O’boy. Du måste ju faktiskt läsa böcker också. Litteratur rules.

    Vi ses i morgon. Nu ska jag ägna mig åt att fixa hem lite schyssta skräckfilmer.
    Adios.

  2. Nej, men! Vilket celebert besök. Tack för de fina orden, käre Stefan. Dom värmer. Skriva är ofantligt kul. Läsa är oxå en hobby så jag ska genast bege mig till din lilla sida och kolla. Vi ses imorn!

  3. Haha, du är så knäpp. Jag hade ingen aning om det där med dig i buskarna. Sjukt kul. Men du…syslöjden heter det. Nu ska jag jobba igen.

  4. Nu tänker jag fan länka till din blogg.

  5. Vet du om det går att beställa sådana som dig?
    (Ifall jag lyckas få en son någondag).
    Spinner…
    puss Pam

  6. Smärtsamt roligt.
    Men Catwoman? Det känns ju typ som den filmen kom för, tja, max 10 år sedan. Hur liten var du då? Och hur liten är du nu?

  7. HahahaHAHAAHAAAAA!!! Jag älskar den storyn och den blir BARA bättre!! Love you! hahahaaa!

  8. Filmen kom ut på biograferna 1992 ochdå var jag 12 år. Född 1980 som jag är. =) Jag är alltså 27 år i år!

    Och jag kan beställas på ebay.

  9. […] Har velat lägga handskarna på honom ända sen han totalt massakerade bilden av min hjältinna. Jag skulle fista honom med en kopia av hans […]

  10. […] Min barndom utspelade sig i Göteborgs förorter som ni, om ni inte redan läst, kan läsa mer om här. Eller här. Det var en hård miljö och man fick ha en tuff yta och inte visa när man blev sårad […]

  11. […] Catwoman alá musica Min gamla besatthet av Catwoman har jag ju tidigare skrivit om. […]

  12. Hahaha! Jag tycker också om Catwoman men jag gillar den där filmen med Halle Berry som huvudrollen

  13. Thanks on your marvelous posting! I truly enjoyed reading it, you happen to be a
    great author.I will always bookmark your blog and
    will eventually come back later on. I want to encourage one to continue your great posts, have a
    nice day!

  14. Packaging Design

    Catwoman | Bobbys Bacon

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: