Mitt livs pinsammaste ögonblick: Nr 5 ”Rökrutan”

Nu är det dags för bekännelser. Jag måste rena mig själv. Jag måste använda mig av mina negativa erfarenheter på ett konstruktivt sätt. Därför kommer jag nu under fem dagar att lista mitt livs pinsammaste ögonblick. Jag får en klump i halsen, men det måste göras.

 Jag börjar mjukt.

 Nr 5: ”Rökrutan”

Jag är 13 år och har just börjat högstadiet. Hjällboskolan 1993. Förorten med allt vad det innebär. Det är en vintermorgon och jag skyndar mig för att inte komma försent till matten, vilket jag alltid verkade ha en tendens att vara. Under natten så har det fryst till ordentligt och det är snö och is överallt. För att spara lite tid så tänkte jagt ta vägen som går bakom skolan, förbi rökrutan och över skolplanen. Jag klämmer mig igenom buskarna som ringlar runt skolans fasader och hamnar precis vid rökrutan. Nu har jag riktigt bråttom!

Jag stannar till. Vid rökrutan så står det ett gäng nior och delar på två cigg. Jag känner igen dom som några av skolans värstingar, två utländkska killar med skäggstubb (och de är bara 15) och två tjejer med insydda levi’s och dunjackor. En av tjejerna har jag hälsat på innan. Hon var vän till en av tjejerna som jag brukade hänga med vid den tiden. Hon var ganska trevlig, men hård. Jag ler ett nervöst leende. Hon noterar att jag är där, nickar lite obemärkt och återgår till sin cigg. Alla andra stirrar på mig. Jag vill bara därifrån och börjar snabbt gå mot skolan fylld med skräck, stress och mindervärdeskomplex.

Jag hinner ta ca 3 steg innan det händer. Precis vid rökrutan, och i min gångväg, så har det innan varit en stor vattenpöl som nu frusit till is. I min längtan att komma därifrån så snabbt som möjligt så tänker jag mig inte för utan kliver raskt över isfläcken.

OCH RAMLAR!

Inte småsnubbla. Det här var mother-fucking-revy alá Eva Rydberg.

Jag känner hur jag börjar tappa fotfästet, börjar vifta med armarna som en flamingo för att hitta balansen, den infinner sig ej. Väskan drar mig resolut ner mot marken. BAM! Jag är nere i en hög av Chevignonjacka, fjällrävenväska och 13åriga lemmar. Jag ser ut som bambi på isen när jag försöker ställa mig upp och komma bort från min förödmjukelse. Jag tror jag aldrig sett en grupp med människor skratta så mycket som det ”tuffa gänget” gjorde åt mig när jag föll den där dan. Tjejernas klumpiga maskara rann nerför deras över-rougade kinder, killarna pekade finger och höll sig över sina finbyxbeklädda underliv för att inte kissa ner sig. När jag väl ställt mig upp så såg jag det som min enda utväg att skratta med dom. Så jag skrattar. Högt.

HAHAHAAA!

Inombords dog jag. Jag kunde aldrig mer gå till skolan igen. Jag ville på riktigt ta livet av mig. Jag skyndade bort mot skolans ingång. Rusar upp för trapporna med blossande kinder och bultande hjärta. Dörren till mattesalen är stängd. Jag får smyga in och sätta mig på min plats.

Jag hade kommit sent. Igen…

Annonser

5 svar

  1. Hahaha, så gör man ju alltid. Garvar fast det är så fruktansvärt pinsamt. Haha! Stackars ditt 13-åriga Jag.

  2. Vännen! Jag lider med dig, samtidigt är det det absolut roligaste jag vet när jag ser någon göra en sån här vurpa, slår sig etc. Finns inget jag skrattar så spontant hjärtligt åt. Hemsk jag är, eller hur!
    Puss och kram Ullis

  3. Det är alltid roligt med slapstick-humor, men det är DÖDEN att vara föremålet för sånt i tonåren. Jag lider med den trettonåriga Bobby!

  4. Gillar din blogg! Jag skrattade högt åt metangasläckan, men denna anekdot hade en annan höjdpunkt för mig: Insydda Levis! Jag hade glömt att vi brukade ha det, eller snarare kanske inte jag så mycket, då jag var rätt töntig. Vi är tydligen jämngamla du och jag, men där jag bodde var vi nog lite senare med trender. Nu kommer minnesbilden tillbaka, jeansen insydda till vaden, sedan klockform, och helst med sprättad kant och gärna uppklippta på insidan. Matchad med championtröja. Ryyyyyyyyyys.

  5. haha
    Visst skäms man lite när man tänker på vad man hede på sig. Huga! Undra om mån från vår generation kan med att ha på sig en championtröja idag? Jag skulle det då inte!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: