Mitt livs pinsammaste ögonblick: Nr 4 ”Metanläckan”

Nr 4: ”Metanläckan”

Året är 1996

Hårfrisyr: Chockröda spikes. Attribut: Piercingar överallt och färgglada kläder alá estet. 

Jag är 16 bast och har precis flyttat till min egen lägenhet på Vårväderstorget i Göteborg. Morsan bor bara två hållplatser bort och jag hade efter månader av tjat lyckats övertala henne om att låta mig flytta till mitt eget place. Som hon skulle betala. Jag är bra på att övertala.

Det är sensommarlördag i augusti och jag ska åka in till stan för att träffa lite kompisar. Det är en sån där fruktansvärt varm dag när kläderna klistrar sig på kroppen och det känns som om all luft man andas in redan har blivit använd och snarare gör en lite snurrig än syresätter ditt blod. När jag kommer fram till spårvagnen så ser jag att all spårrvagnstrafik har blivit inställd. Man får ta bussen istället. Busshållplatsen ligger precis bredvid så jag knallar dit, hoppar på bussen och sätter mig ganska långt bak. Bussen är fullpackad. Tanter gnider sig ofrivilligt mot punkare och somaliska damer kämpar för att hålla hucklena på plats. Det är olidligt varmt och de svarta skinnsätena som man sitter på gör att röven känns som om den brinner.  Jag svettas.

Vi börjar åka. Resan tar ca 20 minuter, men redan efter ett par minuter så känner jag hur det börjar bubbla i magen. En fis är på gång. Shit alltså. Jag måste hålla mig. Jag sysselsätter mig med att knipa så gott jag kan och försöker med viljekraft få fisen att stiga upp i magen igen. Det lyckas inte. Jag måste fisa. Jag känner efter och tycker mig kunna känna att det bara är en liten ljudlös fjärt där inne och anar även att den kommer vara luktfri. Jag bestämmer mig för att chansa och för över vikten på ena skinkan som för att ge fisen spelrum.

Den var inte ljudlös. Tvärtom. Jag hade inte tagit in i beräkningen att jag var svettig mellan skinkorna och att jag faktiskt satt på ett skinnsäte. Skinkorna lixom smattrade när luften trycktes ut och sen smattrade det igen, men med lite mer bas,  när luften passerade mellan sätet och min svettiga rumpa.

BAAAAHHHHRATATATATAATATAAAAAAAAAAAAAA!

Alla vände sig om, lixom simultant, och stirrade på mig. Vad skulle jag göra? Jag bestämde mig för att titta lite anklagande på killen som satt bredvid mig, så att alla skulle tro att det var han. Han stirrade redan på mig. Det var kört. Jag bestämmer mig för att ta tjuren vid hornen. Jag lyfter mina axlar lite ursäktande och säger.

– Oj då. Hehehe

Nu hoppades jag för guds skull att den inte luktade. Naturligtvis gjorde den det.  Det var en sån där riktig bajsprutt. Som luktar som bajs fast mer. Bajskoncentrat. Illa!

Folk börjar vrida på sig, lite panikslagna av lukten och det faktum att dom var fast i den. Vissa ser förbannade ut, andra bara förtvivlade. Jag låtsades att det regnade.

Där satt jag på bussen de återstående 15 minuterna. Med skammen. Och doften. Och blickarna.

Jag praktiskt taget sprang av när vi stannade, ivrig att glömma de senaste 15 minuterna. Men jag glömde aldrig.

Och än idag så har jag svårt för svarta skinnsäten.

Annonser

11 svar

  1. *döden dör*

  2. HAHAHA! Damn. Fisar som man håller på är farliga för dom blir bara mer och mer spända. Det bästa är att bara släppa på dom för då brukar dom oftast vara ljud- och luktlösa. Ett tips. 😛

  3. Fantastiskt berättat! Jag fjärtar tyvärr ofta, och det blir så fjantigt eftersom vuxna är så humorlösa och skraja att göra någon ledsen, vrider de sig och låtsas att de inte märker. Det skulle nästan vara skönare om nån bara utrbrister ”det var en riktig drakfjärt” eller nåt.

  4. Ha ha ha. Tack. Det var det roligaste jag läst på länge… =)

  5. Shit pommes frites, det där är inte nådigt. Hade det hänt mig när jag var sexton så hade jag avlidit på fläcken.

  6. Ja, kära ni. Fjärta har jag inte slutat med, men jag försöker undvika det på kollektivtrafiken och på skinnbeklädda ytor. Ni borde göra detsamma…
    😉

  7. Hade du chockröda spikes? SHIT VA PINSAMT. En fis är fan ingenting i jämförelse.

  8. Haha
    Mia: det var coolt då. Iallafall i mina kretsar…

  9. Där gav du mig ett riktigt gott skratt. Här sitter jag i mitt kök och asflabbar.Om ett gott skratt förlänger livet så blir jag 200 år…Varför är ämnet så kul?

  10. När vi var 13 år och satt i bastun i det lilla samhället jag kommer ifrån fanns ett stående skämt som måste visualiseras med ljud.
    Kompisen: (Först en lös fis med munnen)… blurrrrrrrr (sen en torr, kort en)… prutt. Följt av kommentaren: På honom grabbar, han är oskuld.

    Hmm. Jag tror inte att den är lika poppis idag.

  11. Om jag var en bastande person, så skulle jag definitivt dra det där skämtet. Hahaha

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: