Vad gör man när man inte kan sluta skratta?

Vi hade varit i studion i 7 timmar och sjungit arslena av oss när Benny frågar ifall vi orkar göra en låt till. Självklart, tänkte vi. Lika bra att stuva undan så mycket som möjligt medans vi var där. Vi var indelade i 3 grupper där var grupp stod i sin egen ljudisolerade studio med extremt dålig luftkonditionering. Ni vet så där så att man inte riktigt märker hur dålig luft det är förren man går därifrån och inser att man typ varit utan syre senaste timmen. Man är lite disorienterad och varje andetag känns som en välsignelse. Sån dålig luftkonditionering var det.

Låten var ”I have a dream”. Stämmorna satt där de skulle och var inte direkt svåra. Det som är utmaningen med låten är att man måste sjunga väldigt svagt och koralt, som en änglakör typ. Väldigt vackert med andra ord. Och intonera med de andra som en galning.

Benny säger till oss att vi ska le hela låten och verkligen tänka uppåt därför att det e lätt att sjunka under vissa av partierna. Han flamsar lite uppe vid mixerbordet och säger att vi ska hålla ögonen på honom och fortsätta le.

Vi börjar sjunga. Början inga problem. Jag var en liten ABBA-gossängel.

”I haaave a dreeeam, a sooong too siiing”

Börjar känna av bristen av luft. Känner mig lite flamsig.

”To heeelp me cooope, with everythiiing”

Nån gör ett fel, sjunger lite roligt. Benny gör nån flamsig min för att få oss att le. Jag känner hur skrattet börjar bubbla upp. Utan någon direkt anledning, för såå kul var ingenting.

”I beliiiieve in aaa-angels”

Känner hur tårarna bränner bakom ögonlocken. Skrattet pulserar i magen och gör allt för att komma ut. Jag börjar få panik. Vill inte sabba tagningen. Får INTE börja skratta nu!

”Something good in ee-everything I seee”

Min röst svajar. Jag börjar svettas. Jag bara måste skratta, annars dör jag! Halsen börjar snöras ihop och ögonen tåras…

”I beliieve i……..”

Jag skrattar till. Nu var det kört. Jag kunde inte sluta skratta. Skrattet är än så länge ljudlöst, men av den där kraftiga sorten som gör att man bara vill lägga sig ner och skratta tills man gråter och håller sig för magen av kramp. Martin, musical director, ser att jag börjar tappa greppet. Han skrattar till medan han svingar sin taktpinne. Benny tittar frågande på mig.

Jag vänder mig om. Jag skrattar så jag kiknar. Alla andra sjunger nån oooohh-stämma och varenda liten sak som jag hör och ser är för mig det roligaste någonsin. Martin R-N och Henrik, som står på vardera sida om mig i båset, kämpar som djur för att inte börja skratta själva och jag ser att de snart tappar greppet de med. Jag lutar min panna mot väggen och tar några andetag. Skärp dig nu, säger jag till mig själv. Jag vänder mig om, full av nya krafter och tar ett andetag för att hoppa in i stämsången. Så fort luften kom in i lungorna så börjar jag skratta igen. Nu har Benny fattat att det är en skrattattack som jag lider av och ler och betraktar min kamp med att få kontroll över mig själv. Tårarna började rinna och nu var det kört för Martin R-N och Henrik oxå. De har slutat sjunga och skrattar hysteriskt och håller skuldmedvetet händerna över munnen. Nu försvann hela tenorstämman. De avslutar tagningen och Martin frågar, What´s wrong?

-Robins just laughing, säger Benny helt uppenbart road av situationen.

-It´s so hot in here, säger jag med en pipig röst mellan skrattkramperna med ögonen rinnandes likt en skönhetsdrottning på en prispall.

Benny och Martin skrattade lite de med. Sen tog vi om tagningen. Det gick bättre då. Men jag fick kämpa.

Benny bara skrattade när han såg mig sen och skakade på huvudet så att skägget fladdrade lite trevligt. Jag misstänker att han har varit med om en hel del sådana situationer själv. Och om det var lika dålig lufkonditionering på ABBAs tid (vi spelar in i samma studio) så fick nog Björn och Benny tampas med både Agnetha och Frida skrattandes så de kissade ner sina utåtsvängda manchesterbyxor.

Man kan nästan säga att jag är med i ABBA nu. Vi får döpa om oss till BABBA. Eller BABAB… Låter mer som en grossist eller nått. Jag hade en väldigt rolig dag iallafall. En sån som får en att minnas varför man jobbar med det man gör. Och imorn fortsätter det. ”Mamma Mia – the movie”. Coolt!

Pust.

/Bobby

Andra bloggar om: , , , , , ,

Annonser

9 svar

  1. Haha…Åh va roligt. Blir nästan lite avundsjuk. De skratten när man inte får är ALLTID är de bästa.

  2. Jag gillar att använda många är när jag är skriver.

  3. Benny, ser inte han ut lite som Leif Pagrotsky???

  4. Men inser du att du ALDRIG kommer att klara av att sjunga den utan att flabba igen?! 😀

    (Ja jo. Jag är väl lite lätt katastrofinriktad ibland. Men ändå.)

  5. Du har blivit tagen:
    http://dexo.squarespace.com/blog/2007/3/13/bloggknull.html

  6. Skrattanfall är alltid roliga. Även om nån hotar med att slå ihjäl en skulle man inte kunna sluta skratta en gång.
    Jag var med i en ABBA-grej en gång. Jag var Björn. Skägg, snelugg och hår på bröstet. Kopia för fan! 😀

  7. Hahaha! Låter underbart måste jag säga! Skratta så man gråter var det längesen man gjorde!!
    Är inte alls avundsjuk på dig förresten…. inte alls…. Nu gråter jag bara, skrattar inte ens.. 😉

  8. Jag gillar din nya header. Jag har fler bilder på honom från mitt pojkrum. Ska lägga upp dem snart…

  9. Du kanske kan döpa om er till FL-ABBA då…
    Förlåt…var tvungen eftersom det var ett så uppenbart tråkigt skämt…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: