Jobbansökan november 10, 2007

Idag har jag sökt ett jobb som jag sååååå gärna vill ha!

Radio.

Håll tummarna.

/B

Helvetet oktober 16, 2007

Ikväll har jag haft en sån där kväll ni vet, när inget har gått bra.

Jag har sjungit som en kratta, varit ofokuserad, trött och splittrad. Det var verkligen inget kul idag. Och naturligtvis så var typ alla man kände där och kollade just ikväll. Varför kan man aldrig bara få njuta och bara ha en bra kväll när det väl gäller? Typiskt.

Jag känner mig som världens sämsta.

Avslutade kvällen med att slå min mikrofon rakt över näsan på min kollega så hon var tvungen att springa in i köket och lägga sig ner med is över den, gråtandes med kompresser för att torka upp allt blod. Allt det här MITT under pågående nummer.

Bra, Bobby!  Suck!

/Bob

Faktum oktober 2, 2007

Det är lite mycket just nu.

Jobb på tv, jobb på Golden, nån provfilmning här, ta nya auditionbilder där och så ett försök till socialt liv oxå.

Hur ska man hinna? Mina ringar runt ögonen börjar förväxlas med ikeakassar.

Nån som vet var man kan köpa uppåt-tjack?

/Bobby

Bygga broar september 25, 2007

Hur ska man få 80 kineser, som inte talar svenska och knappt någon engelska, att förstå en show som till 80 % består av svenska texter och svenskhet i all allmänhet?

Ja, den frågan har vi ställt oss hela kvällen på Golden.

Men en sak underhöll dom hela kvällen, deras kameror. Dom gillade dom. Och när man sa ordet ”China”. Då skrek dom och pratade högjludt på kinsesiska.

Vissa klyschor är så fett sanna!

/Bobby

Elvis traditions september 21, 2007

En av mina smultronstunder under min jobbkväll på Golden är mitt under Elvisnumret.

Efter att vi, de fyra Elvisarna, har sjungit en snutt i början av numret så kommer tjejerna in på scen och drar av en sång. Då går vi grabbar ut i köket och där har jag förberett en kopp kaffe som står och väntar på oss. Vi delar på broderligt på kaffekoppens innehåll och pratar lite strunt under den minut vi har på oss innan vi ska in på scen igen. Allt i Elvisutstyrslar. Ganska absurdt egentligen.

Men det är en fin stund vi har…

🙂

/Bobby

Det bästa… september 14, 2007

… med mitt jobb nu (förutom det uppenbara, själva uppträdandet) är på kvällen efter att vi slutat jobba. Då äter vi alla tillsammans uppe i personalrummet. Mackor, varm mat, ibland finns det nån hallonpaj, ibland Oboy.

Det är jättemysigt och fyller den där saknaden efter den där jättestora familjen som jag aldrig hade.

Jag trivs med folk runt mig. Då mår jag bra.

När jag blir äldre, då vill jag ha ett stort hus nånstans där det är lätt att ta sig till. Och så ska jag ha så mysigt och trevligt hemma och laga så god mat att folk alltid vill komma och hälsa på.

Som hemma hos en farmor. Fast med en bög. Som kommer vara assnygg, trots sin ålder.

Men inte på det där plastiga Jag-fattar-inte-att-jag-blivit-gammal-så-jag
-klär-mig-som-om-jag-vore-14-år-istället-sättet utan snarare det
där Jag-ha-blivit-gammal-med-värdighet-fast-jag-ser
-ändå-läskigt-välbevarad-och-supersexig-ut-sättet. Fattar ni?

Så kommer det bli.

Välkommna då.

/Bobby

Fittsitt september 12, 2007

Igår råkade jag på vårt enorma 15 årsjubiléum på Golden Hits (fullt med varenda kändis över 45), på scen, i mikrofon, HÖGT,  säga till alla i lokalen att de skulle sätta sig på fittorna…

På fittorna! 

Towa Carson  satte i halsen, Nalle Knutsson tappade pälsen, Arne Weise spillde sin whiskey.

Jag skulle säga rumpefisarna, men nått gick snett och ”fittor… eh…rumporna” slank ur istället. Jag tror att majoriteten inte uppfattade det, men  mina kollegor höll på att skita på sig av skratt när jag sen kom backstage.

Jag bjuder på det.

/Bobby

Hatar Danmark augusti 31, 2007

Idag hade jag 53 stycken danskar som jag tog hand om och serverade hela kvällen (tillsammans med 2 servitriser).

Deras nota hamnade på 57.000 kronor.

Vår dricks var på NOLL kronor.

Jag hatar danskar.

/Bobby

Rösthelvete augusti 31, 2007

Något jag e trött på med mitt jobb är att ibland så är man helt utelämnad till sin kropp. Man har inget att säga till om.

I tisdags (veckans första arbetsdag för mig) så blev jag hes efter föreställningen. Av ingen speciell anledning. Och har inte hunnit återhämta mig. Jag får slita som ett djur för att ta alla mina höjdtoner i showen, och det tär på psyket. Att inte riktigt veta om man fixar toner som man vanligtvis tar utan problem.

Och nej, jag är inte ute efter tekniktips ni sångtekniksbesserwissrar som läser! 😉

Det jag snackar om är att inte kunna bestämma själv när man ska göra topprestation på jobbet. Att kroppen säger, ”Nej, idag får du inte sjunga lika bra som annars”. Det är störigt! Jag blir arg! Graaaah!

Men det är bara att bita ihop.

/Bobby

Viking Line augusti 22, 2007

– Asså, jag gillar din show, oavsett vad de på Viking Line säger. Jag gillar den ändå.

  – Jaså. Vad säger de på Viking Line då?

  – Jag  gillar ju din show ändå.

  -Vem snackar om min show på Viking Line???

Han håller upp händerna och leker stum.

Det visade sig att han skojade berättar en kollega för mig sen. Han har svårt för det här med timing och vad som e kul. Jag tyckte tex inte att det var skoj att höra om folk som badmouthade min show direkt efter att jag stått på scen. MEN det var ju ett skämt.

Och det var ju skoj. Ha…Ha…Ha.

/Bobby

Premiärveckan augusti 18, 2007

På torsdag har jag premiär. I´m freakin out.

Nervöst. Jag tror detta är det läskigaste jag gjort. En föreställning baserad på en karaktär som jag skapat. Tänk om folk inte gillar det dom ser. Eller hör. Det är så mycket som står och faller med min prestation. Det kan ju bli värsta succén eller ett stort fiasko. Jag hoppas på det första och min magkänsla säger mig att jag inte ska oroa mig. Men huvudet spelar upp hemska scenarior om en dödstyst premiärkväll med trumpna kostymklädda män med korslagda armar i publiken.

Men. Jag tror det blir bra. Resten av ensemblen e otrolig. Så jävla bra sångare. Sjukt kul.

Men kära läsare, jag hoppas ni kommer och kollar. Golden Hits is the place och showen heter ”Lost in Vegas”. Min karaktär Richie Couch kommer guida er genom en kväll full av allt från amerikansk glam till svensk allsång. Boka och kika lite här!

En en gång ber jag om ursäkt för mitt sporadiska bloggande. På tisdag så är min hemdator lagad och då kommer ni få dagliga doser av mig och allt sjukt jag kan gräva fram på nätet.

/Bobby

Schlagerkvällen augusti 11, 2007

Pride. Förra torsdagen.

Hela dagen var hysterisk. Rep med artisterna i studio hela dagen för att sen sjunga livet ur oss på scen hela kvällen. Som alltd var det värt allt besvär när man väl stod där och såg hur roligt publiken har e. Speciellt den lilla fjollan som skrek rätt ut, grät och höll sig för munnen när Jill Johnson klev ut på scen. Jag tror det var för att han gillade henne.

Men allt grusades av en total bitch efter föreställningen.

Vi sitter ett stort gäng backstage och tar en öl. Massa bekanta, en del vänner och några man kände ytligt. Folk gav oss i kören komplimanger för att vi gjort ett bra jobb och de diskuterade uppträdandet. Alla var glada och nöjda med vårt jobb…. utan en kille. Så fort nån sa nått bra om kvällen så utbrast han ”Ja, men inte Bobby”, ”Han var skitkass” och så vidare och så vidare.

Det visade sig sen när jag kom in i en diskussion med killen (som jag för övrigt känner då vi e i samma umgängeskrets) att han tyckte det var så ”fuuult” när jag tog upp fingret till örat när jag körade. Till saken hör att vi hade KASST ljud på scen och körens medhörningar var helt fucked up. Jag hörde nada. Att stoppa fingret i örat må vara fult, men det var det enda sättet för mig att höra min egen röst och sjunga rätt.

Enligt honom så hade jag ett ticks och borde verkligen sluta med det för det e så ”fuult”. Han hade minsann oxå körat så han visste. Jag replikerade med att jag inte var där för att vara snygg utan för att sjunga bra och om enda sättet för mig att sjunga bra var att stoppa ett finger i örat så gör jag det. Han fortsatte på ett extremt nedvärderande sätt att säga att ”det var ett ticks och att det var pinsamt att jag gjort så och att jag minsann borde lära mig av med det”.

Jag orkade inte diskutera kände jag utan tackade honom vänligt men sarkastiskt för kritiken och att jag veeeerkligen skulle ta åt mig av hans kritik. Till saken hör oxå att ingen annan höll med honom.

Alltså. Vad e det för människa som försöker sätta sig själv i bra dager genom att hacka på en annan människas arbete och prestation. DIREKT EFTER ETT UPPTRÄDANDE. När man e dödstrött, inte har någon distans till det man gjort alls och endast kan ta åt sig av bra ord.

Speciellt när man inte är goda vänner.

Jag har ventilerat detta och nu är jag helt over it. Jag kan till och med skratta åt det. Jag vet ju varför han sa så.

Han har aldrig riktigt gillat mig, det har jag märkt sen länge. Jag ganska högljud och inte rädd för att ta plats eller att säga emot honom när han beter sig illa (och av någon anledning så e det få som säger emot honom). Vi har många gemensamma vänner som tycker om mig, men vi har av nån anledning aldrig klickat. Jag tror nån känner sig hotad, and it´s not me.

Och nu vågade jag stå på scen MED FINGRET I ÖRAT! Klart han blev sur och behövde sätta mig på plats. Det är ju nästan ett lagbrott.

Hela incidenten gjorde mig glad över en sak.

Jag är inte det minsta rivalstinn eller missunsam av mig. Jag e snarare lite dum när det gäller sånt och fixar jobb åt folk, rekomenderar folk åt höger och vänster.

Men hellre en schysst och generös kille än en missunsam surkart.

Tack mamma, för uppfostran!

/Bobby

Uppehåll juli 26, 2007

I´m swamped.

Jag måste ta ett break. Jag har så mycket att göra i typ 10 dar framöver att jag inte ens hinner raka mig. allra minst blogga. Jag återkommer när saker lugnat ner sig lite. Typ efter den 6:e augusti.

Jag har min egen show att repa, schlagerkvällen på Pride att repa (som jag hoppas ni kommer och kollar på, jag är den snygge blonde körsångaren), ett bröllop att toastmastra och en lägenhet att renovera och inreda.

Jag ägnar mig åt detta så kan ju ni… ta på er själva eller nått. Och sakna mig!

/Bobby

14 timmars… juli 23, 2007

… arbetsdag.

Jag pillar hellre upp kapsyler i min penis än skriver ett långt inlägg idag.

Och jag e rädd för att hela min vecka ser likadan ut.

Om nån lever i tron att det på något sätt är glamouröst och flärdfullt att jobba som artist så kan jag fet-dementera det. It´s not!

/Bobby

Ungdomen av idag skrämmer mig juni 27, 2007

Jag har haft en incident. With da youth.

De vill typ bara bli kändisar bah lixom.

Vad hände med ödmjukhet, yrkesstolthet och passion? Varför vill man bli kändis? Det finns väl inget som gör en lyckligare eller mer viktig bara för att man e med i tidningar?! Jag blir förbannad.

Jag känner mig gammal.

/Bobby

Andra bloggar om: Kändisar, Kändisskap, Berömmelse, Ungdomar, Tonåringar, Jobb, Musikal, Musik