80-talet var annorlunda.
Vi tyckte axelvaddar var snyggt, Stina Dabrowski kunde fortfarande hoppa, systembolaget var stängt på lördagar, Vira Blåtira var en populär läskedryck och mobiltelefon hörde till framtiden.
En av de saker som jag mest minns av det glada 80-talet det var vår familjs fredagsmys. Vi bunkrade upp ostbågar, popcorn och obskyra läskedrycker och samlades förväntansfullt framför vår enorma klump till tv. Mamma och Pappa i adidas-joggingdressar, Syrran i ballongbyxor, spets och permanent och Jag med flattop-frilla och stentvättade jeans. Det var helig tid. Jag minns fortfarande bråket mellan morsan och syrran när syrran ville dra på disco en fredag istället. Morsan var inte arg, hon var besviken.
Vissa kvällar var det extra festligt. Som när Schlagerfestivalen sändes. Då blev det räkor, vitt vin och baguette. Den ultimata 80-tals festmåltiden. Och visst var Schlagern annorlunda. Då kunde en flicka ena ett folk med sin sång och dela samma folk lika snabbt genom att nämna sin gudstro och litteratur preferens. Vilket drama. Minns ni tex när Melodifestivalsbidragen var förinspelade? Året var 1985 och Bel Air tävlade med 1+1=2.
Framför allt så var tvprogrammen annorlunda. Vilka pärlor!
Sverige höll andan när man fick se Bobby Ewing bli skjuten i tvserien Dallas och vi skrek av förtjusning när han steg ut ur duschen och det, typ en säsong senare, visade sig att allt var en dröm. Det var oxå här vi fick stifta bekantskap med homosexuella karaktärer för första gången.
För att inte tala om Falcon Crest. Angela Channing styrde med järnhand och Lorenzo Lamas som Lance Cumson (vilket namn btw) fick svenska kvinnor att dreggla över sina vita 501:or.
Vi blev generade när Fräcka Fredag började och Malena Ivarsson snackade sex rakt in i fredagsmyset.
Och de svenska nöjesprogrammen. Vem kan glömma dom? Nöjesmassakern gav oss massor med oförglömliga karaktärer. Citat som ”Det e jag som är rulle. Toarulle!” eller ”Du måste tänka på pocenten” formligen kastar oss 20 år tillbaka i tiden. Eller var för inte Helt Apropå?!
Var det bättre förr undrar jag nu.
Nej, det tror jag inte. Men vi var annorlunda. Svenskarna. Lite naivare, lite mer samlade och fortfarande ganska oamerikanska. Jag menar Benny Hill drog ju en masspublik. Det säger en del. Inte bättre, bara annorlunda.
Men jag minns och blir varm när jag tänker på våra fredagar. Det var något speciellt. Jag, mamma, pappa och syrran i vår gröna plyschsoffa. Tv:n fladdrade ikapp med de tända ljusen medans vi kärleksfullt slogs om de sista ostbågarna.
Fredagsmyset.
/Bobby
Andra bloggar om: 80-talet, 80-tal, TV, Tv-serier, Minnen, Dallas, Falcon Crest, Helt Apropå, Nöjesmassakern, Stina Dabrowski, Benny Hill, Melodifestivalen, Eurovision, Eurovision Song Contest, Carola, Schlagerfestivalen, Schlager, Svenskar, Fredagar, Youtube, Videoklipp, Filmklipp, Familj